I samband med Coca-Colas 139-årsdag har företaget fått ett nytt globalt teckenspråkigt företagsnamn. Tecknet premiärvisades i en ny version av den ikoniska ”Hilltop”-reklamen från 1971. Den ursprungliga Hilltop reklamen är en musikvideo där unga personer sjunger I’d like to buy the world a Coke (Jag skulle vilja köpa världen en Cola) i kör. Denna nya version är inspelad på Gallaudets campus i USA och i den framför studenter, personal och alumner sången på amerikanskt teckenspråk (ASL) helt utan ljud. Resultatet är en visuell hyllning till dövkultur, identitet och gemenskap.

Bakom det nya tecknet står fyra studender från Gallaudet University som under ett års tid arbetat tillsammans med Coca-Cola för att ta fram en visuell representation av varumärket. Det nya tecknet består av bokstäverna C-O-K-E på ASL, kombinerat med en rytmisk handrörelse som speglar Coca-Colas välkända röda dynamiska band. Tecknet har både hyllats och kritiserats i sociala medier. Somliga tycker att tecknet är fint medan kritikerna säger att det inte är ett tecken utan bara bokstavering.

Projektet leddes av Storm Smith på Gallaudet University. Storm beskriver samarbetet som ett historiskt steg för både varumärkesidentitet och språklig inkludering. Via Gallaudets hemsida berättar han att det känns rätt att Coca-Cola är det första globala företaget att få ett tecken som är skapat av Gallaudet-studenter. Nu hoppas han att fler företag följer efter.

Det här initiativet är en del av ett längre samarbete mellan Gallaudet University och The Coca-Cola Company, som sträcker sig tillbaka till 1980-talet och inkluderar stipendier, karriärprogram och stöd till dövgemenskapen.

Kenny Åkesson

nyhet@teckenbro.com

Ett nytt nödsystem för hissar i Nürnberg gör det möjligt för döva att kalla på hjälp – och svara på frågor från larmcentralen. Projektet är först i sitt slag i Tyskland och kan bana väg för fler liknande lösningar i hela landet. Systemet är särskilt viktigt eftersom vanliga hisslarm ofta bygger på talad kommunikation – något som utesluter döva helt. Det nya systemet med skärm och svarsknappar gör att personer med hörselnedsättning kan ge viktig information till räddningstjänsten.

Nürnberg har tagit ett stort steg mot ökad tillgänglighet genom att som första stad i Tyskland införa ett särskilt nödsystem för personer med hörselnedsättning i en hiss. Systemet finns i drift i Heilig-Geist-Haus, där det nu testas. Nödsystemet bygger på en skärm med enkla ja- och nej-frågor som gör det möjligt för döva att kommunicera med larmcentralen vid en nödsituation.

Initiativet föddes under en inkluderingskonferens i mars 2023 där Nürnbergs borgmästare Marcus König diskuterade frågan med Rosa Reinhardt, vice ordförande i stadens funktionsrättsråd. Projektet genomfördes i samarbete med hissföretaget Schmitt + Sohn från Nürnberg, och bygger på idéer som diskuterats redan 2017.

I deras pressmeddelande säger borgmästaren att Nürnberg går före när de nu har det första nödsystemet för döva i en hiss, och att de successivt kommer att installera systemet i fler offentliga byggnader. Han hoppas andra städer följer deras exempel.

Rosa Reinhardt, som själv är döv, har kämpat för detta i många år och säger att det här är ett första steg och att de nu behöver gå vidare och förbättra systemet – till exempel med visning av information på teckenspråk. Deras målsättning är att sådana system blir standard i hela Tyskland.

Systemet är dessutom en del av Nürnbergs handlingsplan för att genomföra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Kenny Åkesson

nyhet@teckenbro.com

Inför internationella arbetardagen lyfter Spaniens nationella dövförbund (CNSE) allvarliga brister i tillgänglighet för döva på arbetsmarknaden och i nödsituationer. Förbundet kräver nu snabba insatser för att säkerställa lika rättigheter, oavsett hörselstatus.

Det spanska dövförbundet CNSE uppmärksammade den 1 maj de hinder som döva möter i arbetslivet – både när det gäller att få jobb, behålla jobben och utvecklas inom sina yrken. Förbundet menar att ett jämlikt arbetsliv fortfarande är en ouppnåelig dröm för många döva och föreslår konkreta förändringar, som att förse arbetsförmedlingar med teckenspråkstolkar och tekniska hjälpmedel samt att säkerställa tillgänglig yrkesutbildning.

CNSE vill se att rimliga anpassningar införs på arbetsplatserna och att diskriminerande rutiner vid arbetsmiljöarbete tas bort. När det gäller offentlig sektor kräver de rättvisa och tillgängliga anställningsprov samt att kunskaper i teckenspråk ses som merit vid kundkontakt.

Förbundet lyfter särskilt upp behovet av stöd till döva kvinnor, som ofta drabbas av dubbel diskriminering – på grund av både kön och funktionsnedsättning. De vill även att yrkesrollen som teckenspråksspecialist erkänns formellt.

Utöver arbetsmarknadsfrågor uttrycker CNSE oro över hur döva drabbas i krissituationer, där det omfattande strömavbrottet i Spanien den 28 april var ett bra exempel. Förbundet beskriver hur brist på tillgång till akut information försätter döva i utsatthet. De kräver nu att alla krisplaner inkluderar tillgängliga informationskanaler – som visuella larm, teckenspråk och textade meddelanden, samt utbildning av räddningstjänsten i kommunikation med döva.

Förbundets ordförande, Roberto Suárez, understryker att tillgänglighet inte får ses som en extratjänst utan som en grundläggande rättighet eftersom varje kris visar hur viktigt det är att alla medborgare, utan undantag, skyddas och inkluderas.

Kenny Åkesson

nyhet@teckenbro.com

En ny bourbon från Kentucky, USA, gör historia som den första i branschen med amerikanskt teckenspråk (ASL) på flaskan. Bakom satsningen står Tracey Jacobs, som vill lyfta döva och hörselskadade – både i spritindustrin och samhället i stort.

Tracey Jacobs, grundare av märket Inclusion Bourbon, har lanserat en bourbon som inte bara utmärker sig genom smaken – utan också genom sitt budskap. På flaskans etikett syns det amerikanska teckenspråkets tecken för “inkludera mig”, vilket gör den till den första bourbonprodukten någonsin med ASL på etiketten.

I en intervju med tv-kanalen WAVE sa Tracey att hon ville skapa en produkt i Kentucky tillägnad döva och hörselskadade och vad passar då bättre än bourbon?

Initiativet är särskilt betydelsefullt i Kentucky, där omkring 700 000 invånare, motsvarande 16 procent, är döva eller har nedsatt hörsel. I grannstaten Indiana rör det sig om ytterligare 400 000 personer.

Med sitt varumärke vill Tracey inte bara lyfta representationen utan även utmana normerna i en traditionellt mansdominerad bransch. Bourbon har alltid varit en pojkklubb säger hon men nu kliver fler kvinnor fram i branschen. Hon menar att deras historia fångar uppmärksamhet, men det är innehållet i flaskan som får folk att komma tillbaka.

Förutom bourbon innehåller sortimentet också vodka, med en rågwhiskey på gång. Vodkan har fått namnet Our Stage – en symbol för gemenskap. Tracey förklarar att det inte är din scen, inte min scen, utan vår scen.

Lanseringsfesten för Inclusion Bourbon hålls den 17 maj i Louisville. Alla är välkomna – precis som budskapet på flaskan säger.

Kenny Åkesson

nyhet@teckenbro.com

En historisk satsning på en inkluderande utbildning i Marocko banar väg för döva och hörselskadade studenter i Afrika och Mellanöstern.

Marocko planerar att öppna det första universitetet i Afrika och Mellanöstern helt ägnat åt döva och hörselskadade studenter. Projektet sker i samarbete mellan den marockanska prinsessans stiftelse Lalla Asmaa-stiftelsen och Gallaudet University, USA, som är världens enda universitet som uteslutande riktar sig till döva studenter.

Initiativet offentliggjordes i samband med prinsessan Lalla Asmaas besök på Gallaudet University, där ett samförståndsavtal undertecknades mellan stiftelsens vice ordförande Karim Essakalli och universitetets rektor Roberta Cordano. Avtalet markerar ett avgörande steg för att förbättra livsvillkoren för döva barn i Marocko, genom att erbjuda en fullständig utbildningskedja anpassad efter deras behov. Under ceremonin sa Roberta avtalet är en symbol för ömsesidig respekt och deras gemensamma vilja att främja framtidens dövutbildning i Marocko. Under besöket fick prinsessan också ta del av innovativa undervisningsmetoder, inklusive Motion Light Lab – ett laboratorium som kombinerar teckenspråk med visuella verktyg för att stödja barns språkutveckling. Hon besökte även familjeundervisning för döva barn där föräldrar aktivt deltar i barnens lärande.

Det nya universitetet ska inte bara erbjuda akademiska studier utan även stärka yrken kopplade till dövhet, som teckenspråkstolkning och specialpedagogik. Målet är att skapa ett samhälle där döva får tillgång till kvalitativ utbildning, erkännande av sin språkidentitet och meningsfull delaktighet i samhället. Universitetet kommer att vara en del av ett större samhällsbygge som leds av kung Mohammed VI, där mångfald och inkludering står i fokus. Projektet har redan hyllats som en milstolpe för utbildningsrättigheter i Afrika och Mellanöstern.

Kenny Åkesson

nyhet@teckenbro.com

Omkring 200 anställda vid Canadian Hearing Services i Ontario har gått ut i strejk för att kräva bättre löner och arbetsvillkor. Strejken påverkar stödet till döva, dövblinda och hörselskadade – en redan sårbar grupp som nu riskerar att stå utan viktiga tjänster.

Sedan måndagen den 28 april har medlemmar i fackförbundet CUPE 2073 strejkat i protest mot vad de beskriver som otillräckliga löneökningar och en nedmontering av servicen till döva och hörselskadade i Ontario. Bland de strejkande finns hörselvårdskonsulenter, audionomer och teckenspråkstolkar. Karly Green, en av de strejkande hörselvårdskonsulterna sa till CBC News att de egentligen vill gå tillbaka till jobbet och ta hand om sina klienter. En annan hörselvårdskonsulent, Gisella Lepore, berättar att deras döva gemenskap har förlorat sin mötesplats och vet inte hur de ska få kontakt med servicen längre. Klienterna förlorar tillgång till tjänster de är beroende av och många äldre har ingen annan möjlighet till hörselvård än via dem, menar Karly.

Arbetsgivaren, Canadian Hearing Services, hävdar att de har erbjudit ett ettårigt avtal med en löneökning på 4,9 procent. Facket menar dock att detta är missvisande – deras motförslag är i själva verket en löneökning på två procent första året och tre procent det andra, plus förbättrade pensioner och ledighet med en total ökning på 30,5 procent över tre år (inklusive löneökningen).

Samtidigt som lönerna halkat efter inflationen med 16 procent, enligt facket, har ledningen fått rejäla lönepåslag – med ökningar på upp till 40 procent för vissa chefer. Det har väckt stark kritik bland de anställda, särskilt då personalstyrkan minskat från 500 till 200 de senaste åren.

Canadian Hearing Services hävdar å sin sida att servicen till klienterna inte påverkas negativt, men uppger samtidigt på sin hemsida att hörselkliniker är stängda och att audionomtjänster inte kan erbjudas under konflikten. Vissa kontor har dessutom permanent stängt.

Strejken är den andra på åtta år, och facket hoppas att konflikten inte blir lika långdragen som sist, då strejken varade i tio veckor. Nästa förhandlingsmöte är planerat till den 6 maj.

Kenny Åkesson

nyhet@teckenbro.com

Över 6,1 miljarder människor världen över har nu tillgång till hela Bibeln på sitt hjärtas språk – för första gången någonsin. Bland de nya översättningarna märks ett stort genombrott för teckenspråk, där 13 teckenspråk nu fått sin första bibeltext. I Sverige pågår dessutom ett omfattande arbete med att översätta Bibeln till svenskt teckenspråk.

Det globala arbetet med att översätta Bibeln har nått en historisk milstolpe. Enligt United Bible Societies (UBS), där Svenska Bibelsällskapet ingår, har nu mer än tre fjärdedelar av världens befolkning möjlighet att läsa hela Bibeln på ett språk de förstår – inklusive flera teckenspråk. UBS, som består av 155 bibelsällskap i 240 länder och territorier, är världens största aktör inom bibelöversättning och distribution. Deras vision är tydlig: Bibeln till alla – oavsett språk, kultur eller kommunikationssätt. Under 2024 genomfördes bibelöversättningar på totalt 105 språk, vilket påverkat över 580 miljoner människor. Av dessa språk var 74 helt nya översättningar, däribland 13 teckenspråk – ett viktigt steg mot ökad tillgänglighet för döva och teckenspråkiga. Dirk Gevers, UBS:s generalsekreterare, säger att de vill se en värld där alla människor har tillgång till Bibeln på ett språk de verkligen förstår och det inkluderar teckenspråk.

I en Svenska Bibelsällskaps pressinformation säger Anders Göranzon, generalsekreterare för Svenska Bibelsällskapet att det är fantastiskt att så många nu får möjlighet att läsa Bibeln på sitt förstaspråk. De gläds också åt att teckenspråk nu finns med i denna rörelse, vilket är viktigt för tillgänglighet och delaktighet.

I Sverige sker just nu ett översättningsarbete till svenskt teckenspråk, i samverkan med organisationen Folk & Språk. Först ut är Galaterbrevet, och översättningen görs av ett ekumeniskt team i Örebro med stöd från referensgrupper runt om i landet. De hoppas kunna lansera hela Galaterbrevet på deras nya webbplats före sommaren. Där kommer även tidigare inspelade översättningar, som Markusevangeliet, delar av Apostlagärningarna och Jona bok att finnas.

Samtidigt som teckenspråk får större utrymme, pågår också arbete med att översätta hela Bibeln till flera nationella minoritetsspråk som lulesamiska och meänkieli. Under 2024 lanserades Nya testamentet på sydsamiska – ett språk med endast omkring 700 talare – vilket visar att även små språkgrupper prioriteras.

Kenny Åkesson

nyhet@teckenbro.com

En samproduktion av Deaf Journalism Europe, skriven av Dennis Hoogeveen (DNieuws), med bidrag från Wille Felix Zante (Taubenschlag) och Kenny Åkesson (Teckenrapport).

Antagligen finns det inget annat EU-program som är så välkänt men ändå så mystiskt som Erasmus+. Sedan starten 1987 har programmet erbjudit otaliga möjligheter inom ungdomsarbete, utbildning, vuxenlärande, idrott och mycket mer. Ursprungligen lanserades Erasmus+ som ett utbytesprogram för universitet, men har sedan dess vuxit till ett brett utbildningsverktyg som nått över 16 miljoner människor i alla åldrar och med olika bakgrunder.

Idag möjliggör programmet för studenter att studera utomlands, för unga att delta i internationella utbyten, för lärare att gå kurser och för organisationer att utveckla innovativa projekt. Med en budget på 26,2 miljarder euro för perioden 2021–2027 ligger särskilt fokus på social inkludering, digital och ekologisk omställning samt demokratiskt deltagande.

Programmet samordnas av 55 nationella programkontor i 33 länder. Ju fler som deltar, desto större är risken för olika tolkningar av reglerna. Erasmus+ hyllas ofta som en förebild för inkludering — men är det verkligen så som det verkar? Det är dags att granska Erasmus+ från en mörkare vinkel.

Vad betyder inkludering egentligen inom Erasmus+?

För att förstå detta måste vi först se vad inkludering betyder inom ramen för Erasmus+. Programguiden för 2025 inleds direkt med avsnittet Inkludering och mångfald under kapitlet ”Erasmus+ prioriteringar”. Det är alltså tydligt att detta är en prioritet för Europeiska kommissionen. Sammanfattningsvis strävar Erasmus+ efter att säkerställa lika tillgång, inkludering och mångfald genom att stötta organisationer och individer med färre möjligheter – inklusive döva och hörselskadade personer. Nationella programkontor och SALTO-resurscenter ansvarar för att främja dessa värderingar och genomföra skräddarsydda strategier för inkludering. Ett brett spektrum av hinder erkänns, såsom funktionsnedsättningar, kulturella och språkliga skillnader, ekonomiska svårigheter och diskriminering, som programmet försöker bemöta genom särskilda stödmekanismer och finansieringsmöjligheter.

Ett särskilt stycke fångar vår uppmärksamhet: Nationella programkontor spelar en avgörande roll i att stödja projekt som strävar efter att vara så inkluderande och mångsidiga som möjligt. Med utgångspunkt i de övergripande europeiska principerna och mekanismerna ska de nationella programkontoren utarbeta planer för inkludering och mångfald för att möta behoven hos deltagare med färre möjligheter och för att stötta organisationer som arbetar med dessa målgrupper i respektive nationell kontext.

Femtiotre nationella kontor – femtiotre tolkningar

Det finns 55 olika nationella programkontor i 34 länder. Även om det finns gemensamma principer på EU-nivå får varje kontor skapa sina egna planer för inkludering och mångfald. I praktiken innebär detta alltså 55 olika tolkningar inom samma program. Vi har skickat ut en enkät till samtliga programkontor för att undersöka hur de ser på inkludering och hur de följer upp meningsfullt deltagande för döva personer. Tolv programkontor från elva länder svarade. Trots att svarsfrekvensen bara var 22 % visade innehållet i svaren stor variation, vilket ger insikter till denna artikel.

Första frågan vi ställde var hur de tolkar inkludering av döva deltagare. Även om 100 % svarade att de visste vad sådan inkludering innebär, varierade svaren kraftigt. De flesta gav praktiska exempel: ersättning för teckenspråkstolkning, extra kostnader för tillgänglighet, visuella larm och fler pauser vid evenemang. Dessa svar fokuserar på vad som behöver göras för att döva personer ska kunna delta i Erasmus+-aktiviteter.

Några programkontor gav mer ideologiska svar. De menade att inkludering handlar om rätt attityd och förståelse för dövkultur. De ansåg att döva personer ska vara en aktiv del av projektet – inte bara inkluderas för syns skull. Dessa svar handlade mer om värderingar än praktiska åtgärder.

Inkludering på pappret – exkludering i praktiken

Men hur omsätts dessa teorier i praktiken? Vi har intervjuat tre personer som deltagit i Erasmus+-projekt där inkludering användes som ett sätt att få bättre poäng vid utvärdering – utan att verklig inkludering ägde rum. Marek Kanas från Slovakien har varit med i otaliga Erasmus+-projekt. Han minns ett utbyte 2017 där det var uppenbart att arrangörerna ville spara pengar men ändå se inkluderande ut. Trots tillgång till budget fanns varken tolkar, bra boende eller god mat. Marek säger:

”Jag kände mig som en joker inför en medeltida kung. De frågade hela tiden hur man tecknade olika ord, men brydde sig inte om verklig inkludering.”

Mordekaí Eli Esrason från Island deltog i ett projekt där han i förväg uttryckte behov av tillgänglighet – men när han kom dit fanns inga tolkar. Under två veckor tvingades han läsa på läppar och skriva ner allt, vilket var mycket energikrävande. ”I ett annat projekt som skulle fokusera på döva inom HBTQ+-gemenskapen var de flesta deltagare inte ens döva, och vissa visste knappt vad HBTQ+ betyder. Många var bara där på semester – de drack alkohol varje dag och tog med det till mötena.”

Tomasz Olender från Polen berättar att han var på ett projekt i Italien där deltagare blev tillsagda att ta med två tolkar från engelska till polskt teckenspråk. Men det saknades tolkning från internationellt teckenspråk till talad engelska, vilket gjorde att döva deltagare själva fick tolka för varandra, medan hörande tolkar knappt behövde arbeta.

När klagomål inte leder någonstans

Men vad händer egentligen när deltagare har negativa upplevelser? Vad finns det för processer på plats? Detta ställdes också i vår enkät. Vi kontrollerade några nationella programkontors hemsidor, men dessa var ofta bristfälliga. Endast två svarande uppgav att de tar sådana ärenden på stort allvar, t.ex. genom att göra inspektionsbesök eller sätta organisationer på en bevakningslista. Andra uppgav att de saknar klagomålsrutiner eller endast accepterar skriftliga mejl. Marek berättar: ”Det fanns ett förberedande möte före utbytet där alla gruppledare var hörande. Jag och en kollega var de enda döva och det fanns inga tolkar. Jag frågade flera gånger vad som diskuterades, men fick bara kortfattade svar eller blev tillsagd att vänta. Jag klagade till det nationella programkontoret, men fick aldrig svar.”

Mordekai visste inte ens att man kunde lämna klagomål till programkontoret, men försökte ta upp frågan med värdorganisationen: ”De sa bara att det var ’för sent att ändra något’ eftersom deltagarna redan var utvalda. De tog inget ansvar för sina val.”

Vi kontaktade Europeiska kommissionen för att fråga vad den officiella klagomålsrutinen är och vilket ansvar de nationella programkontoren har. En talesperson svarade: ”Alla nationella programkontor har en inkluderingsansvarig, och många mottagande organisationer kan också bidra med stöd. Om problem uppstår ska deltagare först kontakta sin avsändarorganisation eller sitt nationella Erasmus+-kontor. Om det inte löser problemet, kan klagomål lämnas till Europeiska kommissionen.”

Hur inkludering borde se ut

Vad kännetecknar ett Erasmus+-projekt där inkludering faktiskt fungerar?
Marek föreslår att varje nationellt programkontor borde ha en döv utvärderare som bedömer inkludering när projekt med döva deltagare ansöker. Denna person bör inte komma från ett förbund som kan ha egna intressen i projektet.
Mordekai menar att:”Om ett projekt säger sig vara för en viss grupp, till exempel döva eller HBTQ+-ungdomar, borde majoriteten av deltagarna faktiskt tillhöra den gruppen – minst 80 %.”
Tomasz tillägger: ”Lokalen måste vara tillgänglig, med hänsyn till t.ex. ljussättning och visuella hjälpmedel. På ett projekt jag deltog i sades brandlarm med ljussignal vara ’valfria’. 

En natt gick brandlarmet – och jag hade ingen aning. Som tur var väckte min hörande rumskamrat mig. Sådana säkerhetsåtgärder ska vara ett krav, inte ett val.”

Vad du kan göra när inkludering inte respekteras

Om du befinner dig i ett Erasmus+-projekt där inkludering brister:

1. Diskutera med andra döva deltagare – delar de din upplevelse?
2. Ta kontakt med värdorganisationen och förklara dina behov.
3. Om t.ex. tolkar inte är budgeterade, förklara att detta borde ha diskuterats innan ansökan – kräv att de hittar medel inom projektet.
4. Om organisationen inte samarbetar, kontakta det nationella programkontoret i värdlandet och skicka in ett klagomål. Be dem genomföra en inspektion eller följa upp projektet.
5. Om detta inte ger resultat – lämna ett klagomål till Europeiska kommissionen

Döva deltagare uppmanas också att dela sina erfarenheter med European Union of the Deaf Youth (för ungdoms- och skolprogram), European Union of the Deaf (för utbildning, vuxenutbildning och yrkesutbildning) och European Disability Forum. Ett nytt Erasmus+-program startar 2028 – positiva och negativa erfarenheter är viktiga för att förbättra programmet.

Döva och blinda personer utsätts för allvarliga risker vid användning av läkemedel och medicintekniska produkter på grund av stora brister i tillgänglighet. Det visar en ny rapport från den brittiska kommissionen för patientsäkerhet. Funktionsrättsorganisationer i Storbritannien kräver nu omedelbara åtgärder för att garantera allas rätt till säker vård.

I rapporten fastslås att personer med hörsel- eller synnedsättning möter stora hinder när de försöker få tillgång till och använda läkemedel och medicintekniska hjälpmedel. Experter varnar för allvarliga brister i bland annat förpackningsdesign, beställningssystem och tillgången till information, vilket hindrar många från att självständigt hantera sin hälsa.

Dessutom visar rapporten på allvarliga problem kring brist på teckenspråkstolkar för döva patienter med psykisk ohälsa. För att understryka de livshotande konsekvenserna av bristande tillgänglighet lyfter rapporten bland annat fram ett fall med en döv kvinna i 25 års åldern som inte fick tillräckligt stöd innan sin död.

Rapporten visar också att patienter med synnedsättning som har svårt att läsa instruktioner, använda sina medicintekniska hjälpmedel på egen hand ofta får otillräckligt stöd från vårdpersonal. En genomgång av 169 klagomål till läkemedelsmyndigheten visade återkommande problem i hela vårdkedjan, från informationsbrist till bristande stöd vid användning av mediciner.

Rob Geaney, policychef på RNID säger i ett uttalande att den här rapporten visar tydligt att människor med hörselnedsättning eller synnedsättning fortfarande utsätts för risker eftersom deras behov förbises och det är oacceptabelt. Organisationer som Kungliga Nationella Institutet för Döva personer (RNID) och Kungliga Nationella Institutet för Blinda personer (RNIB) kräver nu skyndsamma åtgärder. De betonar att säker tillgång till läkemedel är en grundläggande mänsklig rättighet och att myndigheter måste agera för att avlägsna de hinder som fortfarande finns kvar.

Louise Ansari, chef för Healthwatch England, säger att en bristande tillgång till korrekt hälsoinformation kan leda till att patienter missar viktiga vårdbesök och får svårt att diskutera symtom och behandlingsalternativ. Det handlar alltså inte bara om säkerhet utan också om att ge alla patienter en rättvis chans att fatta beslut om sin hälsa.

Rapporten innehåller en rad rekommendationer till både myndigheter och vårdgivare för att förbättra tillgängligheten, med särskilt fokus på bättre utbildning av vårdpersonal och anpassning av information och produkter.

Kenny Åkesson

nyhet@teckenbro.com