Dövtolklärarna på Västanviks Folkhögskola går vidare efter 9 år
Vi på Teckenrapport har tidigare berättat om Juli af Klintberg som går dövtolksutbildningen på Västanviks folkhögskola. Idag, fredagen den 24 maj, tar Juli och hennes klasskamrater examen. I och med det avslutar också Maya Rohdell, Lars-Gunnar Möllefors och Eva Sundqvist Dahne sina uppdrag som dövtolklärare och samordnare.
Teckenrapport har kontaktat dessa tre och ställt några frågor om deras tid som ansvariga lärare på dövtolksutbildningen på Västanviks folkhögskola. Lars-Gunnar Möllefors berättar att de har jobbat som dövtolklärare ända sedan pilotprojektet började 2015, vilket innebär att de har jobbat i totalt nio år nu.
Lars-Gunnar berättar att vid de första åren var dövtolkarnas målgrupp nyanlända, dövblinda och tolkning via internationella tecken men det har förändrats med tiden och nu är målgruppen bredare än så. Eva Sundqvist Dahne tillägger att de första åren hade eleverna inte någon praktik men när utbildningen utökades till två år så lades praktiken till. Maya Rohdell säger att när de utökade utbildningen med ett år så kunde man få djupare kunskaper och mer tid till frågor samt diskussioner i grupper.
Eva berättar att de vid flera tillfällen har tagit kontakt med bland annat tolkchefer och förklarat vad dövtolkar innebär, men att det än idag inte finns tillräckligt med kunskaper hos alla chefer. Lars-Gunnar tillägger att attityden dock har förändrats sen praktiken lades in i utbildningen. Maya säger att hörande tolkar gärna jobbar ihop med dövtolkar och att det är cheferna som är lite skeptiska.
Om fem år kommer tolkyrket för döva teckenspråkstolkar att se bra ut, med fler tolkuppdrag, tror Lars-Gunnar. Han ser redan idag att det kommer fler och fler uppdrag och hoppas att tolkcentralerna börjar anställa döva teckenspråkstolkar i sina verksamheter. Nu finns det en informationsbroschyr om döva teckenspråkstolkar som skickats till alla tolkcentraler och olika myndigheter. Maya menar att det kan leda till en ökad förståelse för behovet av att använda döva teckenspråkstolkar.
Bara för att de tre har avslutat sina uppdrag som dövtolklärare, är det inte omöjligt att de dyker upp då och då som gästföreläsare säger de tre lärarna med glimten i ögat. Under de nio åren som utbildningen funnits har Västanviks folkhögskola haft fem utbildningsgrupper. Totalt har 51 döva examinerats som teckenspråkstolk.
Lärarna avslutar intervjun med att säga att döva teckenspråkstolkar är viktiga eftersom de har teckenspråk som sitt förstaspråk. Hörande teckenspråkstolkar känner sig trygga i samarbetet med döva teckenspråkstolkar, där de kan garantera att översättningen blir rätt. Tolkanvändarna vågar fråga mer eftersom det finns fler döva i rummet, så makten i rummet får en bättre balans.
Nu till hösten startar en ny utbildningsgrupp och uppdraget överlämnas till två nya dövtolklärare; MiaMaria Björkstrand och Mona Riis. De kommer att ha hjälp av en samordnare, vem det blir är i dagsläget inte klart.
Teckenrapport önskar de nyutexaminerade eleverna lycka till i framtiden som döv teckenspråkstolk.
Tine Hedin och Kenny Åkesson