Frustrerande föräldrar: Ge oss fler timmar att lära oss teckenspråk
Föräldrar till döva och hörselskadade barn anser att de 240 timmar de får för att lära sig teckenspråk inte räcker. Skolverket håller med. Utbildningsministern har sett över frågan i elva månader.
– I värsta fall blir vår son ensam i tecknandet, säger pappan Anders Löfving.
I Sixtens rum är drömfångaren, kuddarna och gosedjuren turkosa. På sängbordet står en turkost pärlad handflata som visar “I love you” och ett inramat turkost vykort visar det svenska teckenspråkets handalfabet. Som ett undantag svävar en silvrig sjua från hans födelsedag. Sixten är hörselskadad och älskar turkost som är teckenspråkets färg.
– Med teckenspråk kan man prata hemligt, säger han.
När Sixten föddes tog hans föräldrar, Anders Löfving och Cecilia Granlund Löfving, emot nyheten om hörselskadan med sorg och oro – men sen vände det.
– Det kan till och med ha varit på TUFF som jag insåg att det här hade berikat oss. En ny värld med fantastiska möten med människor i olika livssituationer, säger Anders Löfving.
TUFF, Teckenspråksutbildning för föräldrar, ger föräldrar till barn med hörselnedsättning eller dövhet rätt till 240 timmars utbildning om teckenspråk.
Snäckan på Sixtens hörapparater har en bild på en Roblox-figur. Förr var det Bamse, Pokémons och familjens vita kanin. Hörapparaterna hjälper honom att höra mer men inte perfekt. Föräldrarna berättar att det var mycket som han hörde fel på, ibland gjorde det att syskonen bråkade. Men med tecken som stöd kunde familjen skilja på “sko” och “ko”, som tecknas på väldigt olika sätt. Han kan luta sig mot teckenspråket när hörapparaterna inte funkar eller om hörseln blir sämre, säger föräldrarna.
På TUFF lär föräldrarna sig det grammatiska – att ansiktsuttryck, tecknens placeringar och rörelser påverkar betydelsen. Pekar du på ditt hjärta en gång tecknar du “jag” men pekar du två gånger så tecknar du “hjärta”. Tecknar du “jag” med höjda ögonbryn frågar du “jag?” men sänker du ögonbrynen så säger du “jag!”. Detta är grunden. Därför är 240 timmar för lite, säger föräldrarna.
Skolverket tog upp detta redan år 2004. Även Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, har bett om att reglerna ska ses över. Nästan 1 000 personer skrev även på en namninsamling där bland annat föräldrar som snart använt alla sina timmar uttryckt frustration.
“Våra timmar är snart slut och vi är inte fullärda! Vi är så ledsen över att nu behöva hushålla med de sista få timmarna!” skrev Cecilia Granlund Löfving i namninsamlingen. SFI (Svenska för invandrare) ges obegränsat antal timmar, det känns orättvist, säger hon.
Ändå visar en rapport från SPSM att en majoritet inte genomför fler än 50 timmar på TUFF. Bland annat för att föräldrarna tycker att teckenspråket inte behövs när barnet blir äldre. Men Sixtens föräldrar säger att det också är för att föräldrar sparar sina timmar till senare eller att man från början vet att 240 timmar inte räcker och slutar. Själv valde de att lära sig teckenspråk tidigt.
– Vi jobbar med barn och vet hur viktigt det är att lägga grunden tidigt, säger Cecilia Granlund Löfving.
Teckenspråkslektionen i skolan är ny för Sixten och nu kommer han hem med egna tecken.
– Helt plötsligt så bara smäller det till och han kan hur mycket som helst, säger Anders Löfving.
Föräldrarna är oroliga för att deras teckenspråk inte utvecklas och stimuleras. Att sonen till sist ska bli deras lärare.
Teckenrapport har kontaktat utbildningsministern, Mats Persson, som ansvarar för frågan. Hans pressekreterare säger att frågan bereds inom Regeringskansliet. Till Sveriges Radio i december år 2022 sa Mats Persson:
– …vi analyserar och följer det väldigt noga just nu. Sen exakt vilken modell man ska ha längre fram, det tittar vi på.
– De skjuter på det tills någon har glömt det. Det är skittråkigt, säger Anders Löfving.
När timmarna tar slut ska Cecilia Granlund Löfving och Anders Löfving försöka ta vara på varenda möjlighet att få utveckla sitt teckenspråk. Oavsett om det kostar pengar, säger de.
Kristoffer Kold Erlandsen