Hur Deafstudio skrev om spelreglerna för nyheter på teckenspråk

Vad händer när ett team utan någon som helst erfarenhet av journalistik bestämmer sig för att förändra nyhetslandskapet? I Slovakien ledde det till Deafstudio – ett mediaprojekt som väcker uppmärksamhet och omdefinierar hur tillgänglig journalistik kan se ut.

Vi träffade Roman, en av pionjärerna bakom Deafstudio. Han visade stolt upp deras resa: från kortfilmer om dövas historia under andra världskriget till berättelser om döva entreprenörer, kontorsarbetare och politiska händelser. I början var det en brant inlärningskurva – misstag, interna prövningar, översättningsutmaningar – men målet var alltid tydligt: nyheter på autentiskt teckenspråk, av och för döva.

Med delvis statligt stöd började Deafstudio producera 8 till 9 videor per år. DJE-projektet gav dem en knuff att ta journalistiken på större allvar – och något klickade. De kunde inte bara anställa fler döva yrkespersoner, utan också nå ut. Nyheter var inte längre bara för hörande.

Roman förklarade hur döva tittare länge hade åsidosatts av föråldrade format: en ensam tolk inklämd bredvid en bild, stelt teckenspråk blandat med skriftspråksgrammatik eller timslånga TV-sändningar med dålig teckenkvalitet. Deafstudio höjde ribban – tydligare visuellt uttryck, klarare teckenspråk och ett engagemang för relevanta ämnen. Politik, social rättvisa, vardagsfrågor? Allt behandlas på slovakiskt teckenspråk.

De nöjde sig inte med att bara skapa innehåll. De började forma bästa praxis – och har till och med påverkat nationella teckenspråkstolkar genom tydligare mimik och teckenutförande. Nu vill de ta nästa steg: att publicera en gemensam stilguide för att höja kvaliteten på teckenspråksjournalistik i hela Slovakien.

Ja, det fanns problem med upphovsrätt och konkurrens från ett annat dövmedieprojekt för tio år sedan. Men istället för att ge upp, använde de det som drivkraft. Resultatet? Ett starkare, smartare och mer självsäkert team som omdefinierar dövjurnalistik inifrån.

Mediapi, Frankrike