Under sommaren den 8 juli deltog det Europeiska dövförbundet (EUD) i ett offentligt möte med EU:s arbetsgrupp för funktionshindrades rättigheter. Arbetsgruppen är knuten till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK). Temat för mötet var sexuella rättigheter och självbestämmande för kvinnor med funktionsnedsättning.

Europeiska kommissionen har skapat ett direktiv för att bekämpa våld mot kvinnor, men detta direktiv anses otillräckligt. Därför har EESK utarbetat en rekommendation för ett nytt EU-direktiv. Efter denna rekommendation organiserade arbetsgruppen det offentliga mötet.

Enligt EUD fick de under mötet veta mer om EU:s politik och åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor och diskriminering. Detta är viktigt för att kvinnor med funktionsnedsättning ska ha lika rättigheter inom området sexuell hälsa och självbestämmande. EUD deltog i en av paneldiskussionerna. Där presenterade EUD sin nya rapport om våld och diskriminering mot döva kvinnor och flickor i EU. Enligt EUD behövs fler åtgärder på EU-nivå för att säkerställa att döva kvinnor och flickor har samma rättigheter som andra.

EESK tillkännagav under mötet att deras rekommendation snart kommer att antas av Europaparlamentet och Europeiska kommissionen. Dessutom diskuterades nya åtgärder på EU-nivå under mötet, såsom att stoppa påtvingad sterilisering och abort.

Andra viktiga punkter som diskuterades under mötet var brist på data om kvinnor med funktionsnedsättning och deras rättigheter till sexuell hälsa och självbestämmande, brist på tillgänglig information och utbildning om dessa rättigheter på teckenspråk, hur viktigt det är att hantera olika former av diskriminering samt att kvinnor med funktionsnedsättning behöver visa mer ledarskap inom detta område.

EUD kommer att fortsätta arbeta för att undanröja hinder för döva kvinnor och flickor samt för att förbjuda påtvingad sterilisering i alla EU-länder.

Jos de Winde, Dnieuws

Översatt och redigerad av Kenny Åkesson

nyhet@teckenbro.com

I den livliga samtida konstvärlden ger vi oss ut på en resa för att utforska den mångfacetterade frågan: Är det möjligt för döva individer att uppnå framgång i mainstreamvärlden? Genom intervjuer med Lauren Ridloff, Nyle DiMarco och CK dyker vi in i dessa fascinerande frågor och utforskar dövkonstens värld på Clin d’Oeil.

Lauren Ridloff är en av de artister som delade med sig av hur deras karriär tog en oväntad vändning. Hon siktade initialt på att skriva en bok och föreställde sig aldrig en karriär inom skådespeleri eller tv. ”Jag trodde att det var omöjligt,” medger hon. Som en del av både döv- och BIPOC-gemenskaperna kände hon att oddsen var emot henne. Men ett slumpmässigt möte med en Broadway-regissör som ville förstå livet som döv person förändrade allt.

Det som började som några samtal ledde till att regissören erbjöd henne en roll på Broadway. ”Jag blev förvånad, och det hände så snabbt,” minns hon. Till skillnad från många som kämpar mot hinder tillskriver denna konstnär sin framgång tur och viljan att ta chanser utan rädsla.

”Jag tycker att det är viktigt att döva artister som stödjer varandra och inte tar allt som mitt,” säger hon. Att uppmuntra samarbete och ömsesidigt stöd inom dövgemenskapen är avgörande. Det finns gott om utrymme för fler röster och perspektiv, och att lyfta varandra gynnar alla.

Nyle DiMarco delade med sig av sin oväntade resa från att studera vid Gallaudet University till att bli en deltagare i ”America’s Next Top Model” (ANTM) och ”Dancing with the Stars.” Inledningsvis skeptisk till möjligheterna bestämde han sig för att ge det ett försök efter ihärdig uppmuntran. ”Jag hade tur!” utbrister han när han reflekterar över sina erfarenheter.

Samarbete med hörande människor innebär en balans mellan visioner, vilket kräver ömsesidig förståelse och kompromiss. ”Våra visioner måste alltid pusslas ihop,” säger han och betonar behovet av att döva och hörande perspektiv samexisterar och berikar varandra.

En annan inspirerande berättelse kommer från CK som började arbeta med ljud. ”En av de stora faktorerna i min framgång var att jag arbetade med ljud innan jag arbetade med måleri,” förklarar konstnären. Under den tiden hade hon inget erkännande eller ekonomiskt stöd för sitt arbete.

Hörande människors fascination för relationen som döva kan ha med ljud öppnade många dörrar. Men det medförde också misstänksamhet och granskning. Folk ifrågasatte hennes identitet och sa, ”Du är döv men arbetar med ljud, så du måste kunna höra lite” eller ”Du måste kunna tala lite.” Denna ifrågasättning av hennes identitet var utmanande.

Berättelserna om dessa konstnärer belyser komplexiteten och belöningarna med att uppnå framgång som döv individ i mainstream konstvärlden. Från att arbeta med ljud till att bryta sig in på Broadway och i Hollywood, understryker deras resor vikten av uthållighet, stöd och viljan att omfamna möjligheter. När dövkonstgemenskapen fortsätter att växa och få synlighet är det avgörande att främja en miljö av samarbete och ömsesidigt lyftande, vilket säkerställer att fler döva människor blir sedda och firade.

Festivaler ses ofta som glädjens och firandets tillflyktsorter, men de kan också präglas av olika överdrifter, inklusive alkoholmissbruk, sexuella och kemiska övergrepp samt allmän obehag. Festivalen Clin d’Oeil, ett framstående evenemang i Frankrike, tar nu betydande steg för att hantera dessa frågor och förbättra säkerheten för sina deltagare.

Festivalen introducerade ett säkert utrymme, som hanteras av föreningen Parenthèse. Justine Sauvanet och Radia Darkaoui, från Parenthèse, diskuterade sin motivation och de steg som tagits för att skapa denna trygga plats. Justine, som reflekterade över sina frekventa festivalbesök, noterade att döva festivaler inte har säkra utrymmen, men hörande festivaler har det. Hon vill att alla människor, från alla minoriteter, ska komma till festivalen och känna sig bra och bekväma.” Hon säger också att Festival Clin d’Oeil är säkrare nu, men det betyder inte att alla problem försvinner.

Festivalens direktör, David De Keyzer, adresserade introduktionen av det säkra utrymmet och erkände att tidigare säkerhetsåtgärder var otillräckliga. ”Samhället och individuellt beteende har förändrats. Det har blivit mer individualistiskt och det finns inte längre respekt för andra. Det är synd, denna ståndpunkt borde inte finnas,” beklagade han och betonade den föränderliga karaktären av festivalens säkerhetsfrågor.

Frank Chetrit, som koordinerar säkerhetsteamet för döva, säger att samarbetet med Parenthèse har varit fördelaktigt för att avvärja potentiellt farliga situationer.

Mathieu Lambert, chef för hörande säkerhetsteamet, diskuterade de utmaningar som möttes på grund av språkbarriären och de åtgärder som vidtagits för att hantera dem. ”Det var många diskussioner med de ansvariga för Clin d’Oeil-festivalen. Vi kunde ha två workshops där vi fick information om dövkultur för att mildra rädslor vi kan ha haft,” förklarade han. Närvaron av tolkar har varit avgörande för att underlätta kommunikationen mellan säkerhetsteamet och de döva festivalbesökarna.

Trots de positiva framstegen förblir festivalbesökarnas åsikter blandade. Vissa känner att de förbättrade åtgärderna har ökat deras känsla av säkerhet, medan andra fortsätter att uppleva problem. Integrationen av Parenthèse och de samordnade insatserna för att hantera säkerhetsfrågor markerar en betydande utveckling i festivalens strävan att skapa en tryggare miljö. Med fortsatt fokus och förbättring strävar Clin d’Oeil-festivalen efter att säkerställa att alla deltagare kan njuta av evenemanget utan rädsla.

I över 20 år har Clin d’Oeil-festivalen varit en stor del av den döva gemenskapen. Det handlar om mer än bara nöje och underhållning. Bakom kulisserna pågår en livlig och aktiv döv ekonomi som visar att en ekonomi baserad på döva kunder är möjlig.

Festivalen, som nu är inne på sitt elfte år, samlar många företag från hela världen. Dessa företag drar nytta av och bidrar till det unika ekonomiska systemet här. Med över 70 stånd är festivalen en livlig marknadsplats där synlighet och nätverkande är viktiga.

En säljare, som har sålt DVD-skivor på festivalen i fem år, delar med sig av hur framgångsrika de är, särskilt med franska kunder. Pengarna som tjänas här finansierar nya projekt, vilket visar en cykel av återinvestering i den döva ekonomin. En japansk tatuerare berättar om att ta med internationella erfarenheter hem för att hjälpa döva tatuerare i Japan.

Bokhandlare lyckas också bra, inte bara i försäljning utan även i att främja döv kultur och historia. Festivalen är mer än bara ett affärsevenemang; det är en plats för lärande och kulturell stolthet. En försäljare säger, ”Ekonomi betyder mer än pengar; det inkluderar kunskap, nätverk och identitetsutveckling.”

David De Keyser, festivalens grundare, förklarar det ekonomiska stödet bakom denna gemenskap. Festivalen förlitar sig mestadels på den döva gemenskapen för finansiering, med statligt stöd som är mindre än 10%. Detta visar gemenskapens engagemang och styrka.

Festivalens modell går bortom affärer. Den inkluderar partnerskap med olika företag, från dövledda företag till de som specialiserar sig på tillgänglighet. Målet är att skapa ett stödjande nätverk där företag och tjänster möter behoven hos den döva gemenskapen.

Att hålla festivalen prisvärd och tillgänglig är nyckeln. Trots skillnader i välstånd mellan länder görs ansträngningar för att hålla priserna låga så att många kan delta. Sponsring och fler besökare är strategier som används för att upprätthålla denna balans.

Internationell tillväxt är också ett tema, vilket ses med Sorenson, ett teknikföretag från USA. Genom att delta i festivalen hoppas Sorenson att bli mer känt i Europa och erbjuda fler jobb för den döva gemenskapen.

Teater är en annan viktig del av festivalen. Den spanska skådespelerskan och regissören Angela Ibañez Castaño belyser behovet av nätverkande och professionell utveckling, vilket ofta innebär att arbeta med den hörande världen. Detta visar de ekonomiska och professionella utmaningar som döva konstnärer står inför, särskilt i länder med färre dövledda företag.

Sammanfattningsvis är Clin d’Oeil-festivalen en liten version av den större döva ekonomin, som visar både dess utmaningar och framgångar. Festivalen erbjuder en plattform för affärer, kulturellt utbyte, professionell utveckling och gemenskapens styrka. När festivalen växer förblir den ett bevis på den döva gemenskapens kreativitet och motståndskraft. Vi kommer senare att titta på att skapa säkrare utrymmen inom detta ekosystem. Håll er uppdaterade.

Visste du att den livfulla Festival Clin d’Oeil inte skulle existera utan sina volontärer? Dessa dedikerade individer är absolut nödvändiga. Låt oss utforska volontärernas värld på detta unika evenemang.

Volontärerna på Festival Clin d’Oeil kommer från olika länder. Deras roller drivs av en önskan om generositet och altruism, men vissa ser det också som en chans att utöka sitt nätverk och få nya möjligheter.

Processen att bli volontär kan variera. Vissa tycker att det är enkelt, medan andra stöter på utmaningar. Det innebär ofta att skicka in ansökningar och ibland även videor och CV. De som blir utvalda placeras i team baserat på sina färdigheter.

För många är det deras första gång på festivalen. En volontär delade med sig: ”Detta är min första gång här. Jag vill uppleva teamwork och jag älskar att vara volontär.” Andra har kommit tillbaka i flera år och njuter av att både arbeta på dagen och umgås på kvällen.

Urvalsprocessen är avgörande. Festivalarrangörerna väljer noggrant individer baserat på deras vilja att arbeta hårt och passa in i teamen. Långvariga volontärer tar ofta på sig ledarroller och vägleder nya medlemmar.

Men mångfalden bland volontärerna kan förbättras. Det finns en märkbar dominans av européer, med färre volontärer från Afrika. Detta beror delvis på visumproblem som hindrar många från att delta.

Trots utmaningarna har festivalen gjort framsteg för att diversifiera sin volontärbas. Ansträngningar pågår för att inkludera fler unga människor och individer från olika etniska bakgrunder och länder.

Melissa från Argentina delade med sig av sin upplevelse: ”Jag visste knappt något om Festival Clin d’Oeil förrän en europeisk vän rekommenderade den. När jag kom till Europa visste jag att jag var tvungen att komma hit. Det är på samma nivå som hörandes festivaler och det påverkade mig verkligen.”

Att vara volontär på festivalen handlar inte bara om arbete; det handlar om att skapa djupa relationer. Att arbeta i små team på flera dagar hjälper till att bygga starka band mellan volontärerna. Dessa relationer sträcker sig ofta bortom festivalen och skapar ett nätverk av vänner och professionella över hela världen.

”Många säger att det är mycket nätverkande och kontakter som skapas på festivalen tack vare volontärerna,” sade en arrangör. ”Människor som kommer bara för nöjes skull säger ofta hej och går vidare, men volontärerna skapar varaktiga relationer.”

Framåt finns det hopp om att fler volontärer från södra halvklotet ska kunna delta, trots utmaningarna. Festivalen strävar efter att vara mer inkluderande och tillgänglig för människor från hela världen.

Festival Clin d’Oeil blomstrar tack vare sina dedikerade volontärer. Deras hårda arbete, passion och mångfald ger liv åt festivalen och gör den till en unik och berikande upplevelse för alla inblandade.

Imorgon kommer vi att utforska den döva ekonomin inom Festival Clin d’Oeil. Missa inte det!

Oppositionen vid riksdagen kritiserade Socialdepartementets arbete hittills och anklagar dem för passivitet. De lyfte upp några reformer som inte har gått vidare varav några är kopplade till döva, hörselskadade och personer med dövblindhet. Christer Bergenblock från Centerpartiet, som är en del av oppositionen, hävdar att det inte händer mycket i regeringens arbete. Han menar inte att regeringen har okunskaper eller dåliga förslag på åtgärder utan att det är själva handlingsförmågan som de kritiserar.

Christer upp tolktjänsten och färdtjänsten som exempel. Christer poängterade att handlingsplanen för en långsiktig utveckling av tolktjänsten för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet blev färdig redan i mars 2022. Ett halvår senare hade man även hunnit remissbehandla handlingsplanen och sedan har den landat på regeringens bord utan att något skett. I tolktjänstutredningen lyftes flera viktiga förslag om hur man kan förstärka rätten till tolk, både i allmänhet och i arbetsliv. För drygt en månad sen hade Christer en interpellationsdebatt med socialtjänstministern om denna utredning, där de inte kunde presentera någon tidsplan för när innehållet i utredningen kan genomföras.

Det senaste exemplet är ledsagning och assistansersättning, två heta områden som lyftes fram vid riksdagen nyligen. Rapporten om hur enskilda personer har drabbats av borttagning av ledsagning de senaste åren presenterades för ett år sen men nu ligger rapporten orörd hos socialdepartementet. I huvudmannaskapsutredningen för personlig assistans så föreslogs det att man skulle införa huvudmannaskapet i januari 2026. Eftersom Försäkringskassan sagt att de behöver två år för att genomföra detta innebär det att riksdagen hade behövt ta beslut redan vid jul förra året. Dock blev det inte så, i stället har utredningen fastnat hos socialtjänstministern.

Dessutom lämnade Trafikanalysen under våren 2023 några förslag på förändringar i lagstiftningen för att återställa rätten till färdtjänst. Även dessa förslag har fastnat på vägen då de just nu ligger hos infrastrukturministern.

Kenny Åkesson

nyhet@teckenbro.com

En gemensam produktion av Deaf Journalism Europe av Italien (il Labiolettore), Slovakien (DeafStudio) och Sverige (Teckenbro).

Samhället består av olika hinder och utmaningar för oss människor. För döva är audismen kanske den största utmaningen. Audism är en form av en diskriminering som baseras på hörselnedsättningen. Den tar olika former och kan vara allt från tydliga situationer där man utesluts från arbetsrelaterade möten på grund av tolkbrist, till de mest subtila situationerna som en tystnad vid en talbaserad konversation där en döv inte hänger med. Deaf Journalism Europe samtalar med den döva forskaren Mirko Santoro om just ämnet audism som han gjort en studie om.

Döva möter audism i olika former och nivåer. Mirko säger att bilden av audism är som en pyramid, där toppen består av en tydlig och öppen audism medan botten består av en mer subtil och svåridentifierad audism. Vidare berättar han att audism inte enbart sker när en hörande person eller myndighet diskriminerar en döv på grund av dennes hörsel. Audism kan även förekomma inom dövsamhället när exempelvis en döv nedvärderar en annan dövs förmåga baserat på dess hörsel.

Mirko ger fler exempel på audism som många döva möter i sin vardag. Dels att uteslutas från möten på grund av de genomförs utan teckenspråkstolk, i tron om att det räcker med att den döve kan läsa mötesanteckningarna i efterhand. Dels när företag endast tillåter direktsamtal och inget trepartssamtal, som behövs när en döv ringer via en förmedling. Flera döva har upplevt när företagen väljer att avsluta samtalet på grund av detta.

Vad kan man då göra åt situationen och audismen? Mirko berättar att för att bekämpa audism krävs en kollektiv ansträngning, där ilskan inte får styra. Ilskan måste övergå till kunskap. För när dövsamhället själva har god kunskap om audism och dess inverkan på den döve individen är det lättare att bekämpa audismen. Det kan göras genom att samla bevis och stödja varandra samt kräva rättvisa.

Mirko avslutar med att säga att audismen inte kan bekämpas över en natt, utan i stället kan det ta generationer. Men allt måste börja och nu behöver vi ta de första stegen mot denna förändring.

Den 27 juni är Helen Kellers födelsedag och därmed dagen då den internationella dagen för dövblindhet firas. Personer med dövblindhet samlas för att påminna världen om dövblindas existens och att dövblindsamhället måste vara synligt. Det sker genom olika evenemang, manifestationer, utställningar och konferenser runt om hela världen.

Världsförbundet för dövblinda (WFDB) har, genom ordföranden Sanja Tarczay, publicerat en manifestation och här nedan är en sammanfattning av texten som finns på deras hemsida.

WFDB vill att internationella dagen för dövblindhet ska erkännas av internationella organisationer och regeringar. Världsförbundet har drivit en formell kampanj för att uppnå deras strävan hos FN. Kampanjen har fått stöd från Finland, Italien, Jordanien, Kroatien, Malta, Polen och Tyskland. För att garantera att personer med dövblindhet får synlighet, stöd och resurser är ett officiellt erkännande nödvändigt.

Det här året vill WFDB att alla ska engagera sig i sina lokala organisationer för att knyta kontakter med andra lokala organisationer i världen. När dövblindorganisationerna säger att den 27 juni är den internationella dagen för dövblindhet, kan de tillsammans bli starka och höras och ses, för att uppnå det erkännande av FN världsförbundet strävar efter.

Manifestationens text avslutas med: ”Dövblindas drömmar blir dövblindas verklighet!!!”.

Kenny Åkesson

nyhet@teckenbro.com