Den 11-12 mars var Sveriges Dövas Riksförbunds (SDR) ordförande Åsa Henningsson och ledamot Pia Johnsson Sederholm i Genevé, Schweiz. Anledningen var att de skulle lyssna på ett förhör. FN har en övervakningskommitté för sin konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den övervakningskommittén förhör den svenska regeringen med jämna mellanrum kring hur de jobbar med konventionens artiklar. Vid det senaste förhöret följde kommittén upp hur den svenska regeringen jobbat sedan förra förhöret.

Under den första dagen hann man gå igenom artiklarna 1–14 och resten dagen därpå. Åsa berättar, via SDR:s sociala medier, att FN:s övervakningskommitté ställde flera frågor till den svenska regeringen om hur de har löst sina problem, om de sett till att förhindra problemen från att återkomma samt om de har utformat någon tidsplan. Åsa upplevde att de svenska regeringsrepresentanterna hade svårt att svara på frågorna. Representanterna sa att de har en strategiplan men de kunde inte ge något konkret svar på hur arbetet har följts upp från det senaste förhöret.

Inför den andra dagens genomgång av de kvarvarande artiklarna hade SDR i förväg bett kommittén att fråga om planerna kring arbetslivstolkning. Vid förhöret under artikel 27 som handlar om arbete och sysselsättning togs frågan upp. De svenska representanterna svarade att det redan finns stöd från Arbetsförmedlingen där man kan få 150 000 kr per år. Dessa pengar ska gå till bland annat fortbildning, utbildning och studiebesök. I och med detta svar, förstod Åsa och Pia hur dåligt insatta representanterna är i tolkfrågan.

När förhöret avslutades konstaterade rapportören för kommittén att det är flera som ser upp till Sverige som har en bra välfärd med bra stöd och insatser, men att Sverige som land verkar ha gått bakåt i utvecklingen. Nästa uppföljningsmöte sker i maj.

Därefter bjöds Åsa och Pia tillsammans med bland annat Funktionsrätt Sverige och Civil Right Defenders till ett möte med den svenska regeringen för att diskutera om hur förhöret har gått. De alla var överens om att regeringen behöver jobba mer. Representanterna sa att de ska bjuda in bland annat SDR för fortsatt dialog.

Åsa och Pia sa att det har varit en upplevelse att närvara och inser att representanterna inte har någon koll på frågorna som gavs. De menar att SDR nu måste jobba extra hårt och ha närmare samarbeten med olika departement i olika frågor – inte enbart kring tolkfrågan.

Kenny Åkesson

nyhet@teckenbro.com

26 länder med totalt 596 deltagare åkte till Erzurum, Turkiet, för att tävla för sitt land i sex olika idrotter den 2–12 mars. Nu är tävlingarna avslutade och Ukraina blev den stora vinnaren.

Flera av nyheterna inför vinter Deaflympics handlade mestadels om klagomål kring arrangemanget, bristen på kommunikationen internt och om oron över säkerheten. Dessa faktorer ledde till att flera länder, däribland Sverige, valde att dra sig ur tävlingarna.

Trots klagomålen genomfördes vinter Deaflympics i Erzurum, Turkiet, den 2-12 mars. 26 länder deltog i de sex idrotterna.  Efter att alla tävlingar genomförts hade Ukraina kammat hem tio guld, fem silver och fyra brons och toppar därför medaljlistan. Kina kom på andra plats med 7 guld, fem silver och fyra brons och tredje platsen togs av Österrike med 6 guld, ett silver och tre brons.

Nästa Deaflympics blir sommar Deaflympics i Tokyo den 15–26 november 2025. Då är det betydligt fler idrotter som det ska tävlas i, nämligen: Friidrott, badminton, basket, beachvolley, bowling, cykling, MTB, fotboll, golf, handboll, judo, karate, orientering, skytte, simning, bordtennis, taekwondo, tennis, volleyboll och brottning.

Kenny Åkesson

nyhet@teckenbro.com

I måndags den 11 mars, kvällen före avslutningen av vinter Deaflympics, hölls finalen för damfutsal mellan Brasilien och Spanien. När det var tio minuter kvar av matchen protesterade brasilianska supportrar häftigt. De anklagade det spanska lagets tränare för rasism och påstod sig ha sett honom härma en apa inför det brasilianska laget. Glåpord utbröts bland supportrar från båda lagen.

Brasilianska spelare uttryckte också sin ilska och matchen pausades. Internationella dövidrottsförbundets (ICSD) tekniska direktör för futsal försökte lugna ner situationen. Till slut gick de brasilianska spelarna med på att fortsätta matchen. När matchen återupptogs låg Brasilien under med bara ett mål med åtta minuter kvar.

Matchen avslutades med en seger för Spanien med 5–2. Vid medaljutdelningen lyfte de brasilianska spelarna gemensamt näven. En kraftfull symbolisk protest som hänvisar till de lyfta nävarna av de afroamerikanska idrottarna Tommie Smith och John Carlos under Olympiska spelen i Mexico 1968, som protesterade mot situationen för svarta människor runt om i världen.

En stund senare reagerade det brasilianska dövidrottsförbundet (CBDS) via sina sociala medier. De menade att det var oacceptabelt att en av spelarna liknades vid en apa och påminde om att rasism är ett brott. CBDS påpekade också att de ”behöriga myndigheterna” inte reagerade omedelbart under finalmatchen.

Det spanska dövidrottsförbundet (FEDS) har inte reagerat på situationen utan nöjde sig med att gratulera sitt lag till segern. FEDS anklagas även för audism, eftersom de hörselskadade spelarna föredrogs på bekostnad av döva spelare.

Den 12 mars meddelade ICSD via sociala medier att en undersökning ska genomföras för att utröna vad som hände under finalmatchen. Med anledning av det har de tagit bort matchvideon från deras YouTube kanal. ICSD bekräftade samtidigt sitt åtagande mot rasism, för inkludering och mångfald inom idrotten och påminde om att anklagelser om rasism inte får tas lättvindigt och att bevis måste kunna fastställas.

På vinter Deaflympics instagram finns ett inlägg med ett foto på det spanska futsallaget som fått över 800 kommentarer, varav de flesta uppmanade till att finalen skulle annulleras och att Spanien skulle fråntas guldet. Det diskuteras också om krav på att Spanien ska stängas av i framtida Deaflympics.

Aurélien Manceaux, Média´Pi

Översatt och redigerad av Kenny Åkesson

nyhet@teckenbro.com

På Bali i Indonesien finns en by där alla behärskar teckenspråk, oavsett om man är döv eller hörande. Byn heter Bengkala men kallas Desa Kolok vilket betyder ”den döva byn” och ligger på norra Bali. Teckenspråket som används i byn kallas Kata Kolok vilket betyder ”de dövas tal”.

Anledningen till att alla i byn kan teckna är för att det är en hög andel av byborna som är döva på grund av en speciell gen som heter DFNB3. Just nu är det den sjunde generationen döva som bor där. I skolan går döva och hörande barn tillsammans och lärarna använder både tal och tecken.

I Bengkala är det bara döva män som får gräva gravar. Anledningen är att vissa bybor hävdar att döva är oövervinnerliga eftersom de inte hör de onda andarna som hemsöker kyrkogården. Dessutom anses döva vara starkare än hörande.

På Bali jobbar döve Arie Wahyu Cahyadi som chaufför och reseledare. Arie har guidat turister från olika länder runt om i världen och det var hans döva vän från Schweiz som inspirerade Arie att bli reseledare. Idag tar Arie med turisterna till bland annat Bengkala, men också till några andra av Balis mest betydelsefulla platser.

Tine Hedin & Maria Norberg

nyhet@teckenbro.com

Teckenrapport har tidigare berättat om rugbyspelaren Jodie Ounsley som blev den första döva gladiatorn. Nu har den 23-åriga Jodie blivit uttagen till det brittiska rugbylandslaget för hörande. Det är ett landslag som siktar mot OS i Paris 2024 i sommar.

Jodie ser sin dövhet som en utmaning som gjort henne mer motståndskraftig, fokuserad och kreativ i sitt sportutövande. Eftersom Jodie använder hörapparater avråddes hon som barn att utöva kontaktsporter, något hon trotsade när hon blev brittisk mästare i brasiliansk jiu-jitsu.

Jodie blev den första döva kvinnliga rugbyspelaren att spela för ett seniorlag i England på klubbnivå och senare representerade hon både England och Storbritannien i sjumannarugby. Att bli en del av Englands sjumannalandslag var en milstolpe för Jodie.

Med en plats säkrad för Storbritanniens damlag i rugby till OS i Paris 2024, hoppas Jodie på att bli utvald till OS och därmed skriva mer historia. Inte nog med det, Jodie siktar också på en plats i landslaget för 15-mannarugby.

Mona Riis

nyhet@teckenbro.com

Döva Azhar Zubair från Houston, USA, hävdar att han avskedades från McDonald’s på felaktiga grunder. Azhar påstår att han nyligen blivit slagen i ansiktet av en kollega. Slaget kom efter att Azhar försökt stoppa kollegan från att flytta varor utan att först ha kontrollerat inventeringen, trots att Azhars avsikt var att ingripa blev han avskedad.

Azhar hade arbetat där i över 30 år och anledningen till avskedningen sägs vara att Azhar har knuffat kollegan. The Daily Moth rapporterar att Azhar, med hjälp av sin fru, gett en skriftlig förklaring över situationen till McDonald’s chefer och personalavdelning. Trots detta blev Azhar avskedad, utan förvarning eller möjlighet till teckenspråkstolk. Avskedningen fick Azhar veta om först när han kom till arbetsplatsen från sin hörselskadade kollega.

McDonald’s anklagas nu för brister i avskedningsprocessen, bland annat för att de inte ordnat en teckenspråkstolk så att Azhar kunde ge sin version av händelsen. Azhar misstänker att hans dövhet kan ha påverkat beslutet och säger att han aldrig använde våld när han ingrep mot kollegan, samt att det finns bildbevis i övervakningskamerorna.

Azhar och hans fru har nu kontaktat det nationella dövförbundet (NAD) för att få stöd och överväger att ta hjälp av advokater i fallet. Trots att det fanns övervakningskameror på platsen för incidenten har Azhar ännu inte fått tillgång till videobevisen. Det har kommit till Azhars kännedom att kollegan också blivit avskedad. McDonald’s har inte kommenterat situationen.

Mona Riis

nyhet@teckenbro.com

En nyligen publicerad rapport från European Union of the Deaf (EUD) kastar ljus över de utbredda formerna av könsspecifikt våld och diskriminering mot döva kvinnor och flickor inom Europeiska unionen (EU). Rapporten tar upp de kunskapsbrister som finns och dess konsekvenser.

Rapporten är ett resultat av en omfattande forskning och ett samråd med en fokusgrupp bestående av döva kvinnliga representanter från EUD:s medlemsorganisationer. I rapporten identifierar EUD utmaningar när det gäller att bekämpa problemet med våld och diskriminering mot döva kvinnor och flickor. Kvinnorna och flickorna har delat med sig av sina erfarenheter, som i sin tur fungerar som grund för att formulera rekommendationer för att bekämpa utmaningarna. Rekommendationerna är riktade till både juridiken och politiken. De utmaningar som identifierats är följande:

1. Brister i tillgänglighet till stödtjänster och rättsliga förfaranden på deras nationella teckenspråk.

2. Medvetenhet om de unika utmaningar som döva kvinnor och flickor möter till följd av sin funktionsnedsättning, samt språkliga och kulturella minoritet.

3. Kunskap om bristen på nationell teckenspråkstolkning och dess finansiering.

4. Medvetenhet bland vårdpersonal om döva kvinnors rättigheter enligt CRPD (Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning) i relation till att starta en familj.

5. Förståelse för hur diskriminering på grund av funktionsnedsättning påverkar, att det leder till stigmatisering och stereotyper.

6. Tillgänglighet till kommunikation och information inom hälso- och sjukvården, särskilt vad gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

EUD uppmanar både EU-institutionerna och medlemsstaterna att vidta åtgärder. Bland åtgärderna nämns att samla in tillförlitlig information om våld och diskriminering mot döva kvinnor och flickor, att skapa utbildningsprogram för att öka medvetenheten om denna problematik, att erbjuda tillgängliga tjänster och rättslig hjälp på nationellt teckenspråk och att arbeta för att lösa hinder som döva kvinnor möter när de vill bli mödrar.

Mona Riis

nyhet@teckenbro.com

Döva patienter på Hartford Hospital i Connecticut kämpar för att få tillgång till tolktjänster när de söker vård på sjukhus. Utan tillgång till fysisk tolk känner sig patienterna otrygga och osäkra på den information de får.

Kim Silva, en döv patient, berättar för Connecticut public att hon fick videotolkning på distans när hon opererades. När anslutningen krånglar och tolken inte syns eller när Kim fick lägga sig på operationsbordet med ansiktet nedåt och därmed inte kunde få någon tolkning, så uppstår en minoritetsstress.

Tidigare har Kims man John Silva behandlats vid ett annat sjukhus. Även där, fick Kim som anhörig ingen tillgång till tolk och därmed ingen tydlig information medan hon väntade på John.

Kims och Johns erfarenheter är inte unik. En nyligen publicerad rapport visar också på att flera sjukhus i Connecticut saknar tolktjänster, vilket har skapat problem för döva och hörselskadade patienter när de försöker förmedla sina behov och förstå medicinsk information. Rapporten visar också att videotolkning enbart ska användas som en sista utväg, i synnerhet inom vården.

För Luisa Gasco-Soboleski, ordförande för dövföreningen i Connecticut, är detta ett systemproblem som kan undvikas genom bättre utbildning och fler resurser på sjukhusen. Tidigare har Connecticut haft en kommission för döva, men den lades ned 2016. Nu föreslår lagstiftare i Connecticut i stället att man skapar en byrå för döva, dövblinda och hörselskadade. Byrån är tänkt att stödja och samordna insatser för att förbättra tillgången till tolktjänster och andra nödvändiga resurser.

Nu lanserar Connecticut Hospital Association och American School for the Deaf ett pilotprogram för tolkar, som drivs med fondmedel. De erbjuder nu, via pilotprogrammet, gratis tolktjänster till patienter mellan mars och juni.

Tine Hedin

nyhet@teckenbro.com

Sveriges Radio i Göteborg har nyligen gjort ett inslag om Eva Björklund, som nekats anställningar som redovisningskonsult på grund av att hon är döv. Utvecklingen för döva i skolan och högre utbildningar har gått framåt, men hoppet till arbetslivet är för stort, där behöver samhället satsa mer, tycker Eva. Nu har Eva anmält flera av arbetsgivarna till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Teckenrapport har intervjuat Eva.

I tre års tid har Eva sökt jobb som redovisningskonsult men ständigt nekats anställning. Hon är utbildad som redovisningskonsult vid en yrkeshögskola i Göteborg och idag har samtliga av hennes klasskompisar från utbildningen fått jobb. Anledningarna till att arbetsgivarna inte velat anställa Eva har allt som oftast varit för att hon är döv. Den vanligaste förklaringen Eva fått är att arbetet kräver att man kan ta telefonsamtal via tal.

Medan arbetsgivarna ser dövheten som ett problem menar Eva att det finns lösningar. Tekniken har utvecklats vilket innebär att man som döv idag kan kommunicera med hörande kunder och kollegor via mobil och dator eller genom att använda kroppsspråk. Eva säger att vårt samhälle har blivit mer digitaliserat idag, alla ekonomiprogram är i digital form och många kunder föredrar att hålla kontakt digitalt framför att hålla kontakt via telefon.

För att täcka de merkostnader som en anställning av en döv eventuellt skulle innebära finns det resurser hos Arbetsförmedlingen för arbetsgivaren att söka. Eva förklarar att hon själv också kan söka medel hos Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för hjälpmedel på arbetsplatsen, som exempelvis varseblivningssystem och bildtelefon.

Utvecklingen i skolan och högre utbildningar för döva har gått framåt, men kunskapen hos arbetsgivarna är fortsatt låg generellt tycker Eva, som menar att samhället borde satsa mer på länken mellan utbildning och arbetsmarknad.

Eva berättar att hon måste fortsätta söka jobb, men trots att det finns fler lediga jobb som passar till hennes utbildning så har det blivit färre och färre anställningsintervjuer. Eva tror att anledningen till att det har blivit så kan bero på att arbetsgivarna blir tveksamma när de ser vid rekryteringsprocessen att hon har tagit examen för tre år sen men ändå inte haft något jobb sen dess.

Nu har Eva anmält flera av arbetsgivarna till DO, som ännu inte tagit ställning. DO har svarat att händelserna inte klassas som diskriminering. De säger att det har inkommit många anmälningar så de måste gallra bort de flesta.

Eva säger att det är ett stort antal döva som inte jobbar med det de är utbildade till. Hon vet om flera som gett upp kampen, då det krävs mycket energi. Till andra döva som vill studera vidare vill Eva tipsa om att först ta reda på hur lätt det är att få jobb inom den branschen. Sen tillägger Eva: ”Har du ett mål ska du se till att inte ge upp, även om vägen mot målet kan vara krånglig och tidsförödande”.

Maria Norberg och Kenny Åkesson

nyhet@teckenbro.com

I Hampshire ska organisationen Hearing Dogs for Deaf People (Signalhundar för döva) låta deltagare fira sig ner från ett torn på 100 meter. Tornet heter Portsmouths Spinnaker Tower och firningen görs för välgörenhet, där syftet är att samla in pengar för ensamma döva.

De som firar ner sig från tornet uppmanas att sponsra pengar till organisationen.  Anne Pickett, 69 år från Fleet är själv döv och har signalhunden Tegan. Anne deltog nyligen i en liknande firningsutmaning för att samla in pengar till organisationen.

Organisationen jobbar med signalhundar, som är tränade på att reagera på ljud. Det kan vara ljud som brandlarm eller sirener. Genom välgörenhetsarrangemanget kan deltagarna bidra till att bekämpa isolering bland döva.

Anne uppmanar nu andra att prova något nytt och samtidigt stödja en god sak och menar att man aldrig är för gammal för att ta sig utanför sin komfortzon!

Tine Hedin

nyhet@teckenbro.com