Högsta domstolen i Delhi, Indien kritiserar utbildningsorganisationen Kendriya Vidyalaya Sangathan, KVS, för att de har exkluderat döva och hörselskadade personer från rekryteringsprocessen för lärartjänster. Högsta domstolen har tagit del av KVS rekryteringsannons som publicerades i december 2022. Chefsdomare Satish Chandra Sharma och domare Sanjeev Narula vid Högsta domstolen reagerade på KVS beslut att ignorera relevanta stadgar och myndighetsmeddelanden i sin annons.
Det nationella dövförbundet i Indien ifrågasatte annonsen och lämnade in en petition till Högsta domstolen. Petitionen gicks igenom av Högsta domstolen som via chefsdomaren Satish uttryckte sin besvikelse samt undrade vad KVS har mot personer med hörselnedsättning. Satish berättade att han aldrig hade förväntat sig att KVS, en organisation han personligen hade kopplingar till, skulle agera på detta sätt.
Efter att ha fått information om att rekryteringen redan genomförts, beslutade Högsta domstolen att uppmana KVS att följa statliga bestämmelser i lagen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som kräver att en viss andel av de anställda ska bestå av personer med funktionsnedsättningar. KVS ligger efter med att tillsätta personal till lediga tjänster och uppmanas därför att se till att dessa anställningar fyller andelen.
KVS försvarade sitt beslut med hänvisning till en intern kommitté som hade avrått från att anställa personer en specifik funktionsnedsättning. Högsta domstolen var dock av åsikten att KVS inte hade rätt att undanta personer med en specifik funktionsnedsättning från rekryteringen då ingen dispens tilldelats dem. Högsta domstolen markerade genom sin kritik att de stödjer inkludering och rättvisa för personer med hörselnedsättning. De markerar också att de anser att lagar och riktlinjer ska följas för att skydda de rättigheter som personer med funktionsnedsättningar har.
I hjärtat av Gazaremsan, mitt i rasmassorna och röken från kriget, är 13-åriga Farah Abo Ziada tvungen att fungera som tolk till sin familj. Farahs familj är alla döva utom hon själv.
Farah står inför den svåra uppgiften att översätta krigets verklighet till teckenspråk så att hennes föräldrar och bror kan förstå det som sker under Israels intensiva bombningar mot Gaza. För att hennes familj ska få veta vad som händer följer Farah nyheterna och översätter varje explosion, nyhetsrapport och varningar från grannar till teckenspråk. Trots att Farah kan teckenspråk och kan kommunicera med sin familj så har hon begränsningar, för det blir allt svårare då nya begrepp kontinuerligt uppstår i och med kriget. Farah försöker lära sig vad de betyder och hur de tecknas via sociala medier och får hjälp av sin mamma.
Farah är ett exempel på de bördor som krig lägger på barn. Hon och hennes 16-åriga bror har inte kunnat gå i skolan sedan konflikten bröt ut. Deras skola används nu som skydd för flyktingar. Farah och hennes familj bor hos sina farföräldrar tillsammans med cirka 150 andra släktingar i två trevåningshus.
Under krig är tillgång till information livsviktig för alla men tillgängligheten förbises ofta under krigen. Farahs familj är inte ensamma om att inte få information från samhället. I Gaza beräknas det finnas cirka 15 000 döva. Tillgång till internet och elektricitet är inte garanterat vilket leder till att döva är mer utsatta eftersom de då inte kan söka efter information på internet. Döva upplever oro över att fastna i bombade hus och inte kunna ropa efter hjälp eller missa viktig information.
Tidigare har Örebro kommun kritiserats för att inte ge lika stora anslag till fritidsgården för teckenspråkiga, Fritte som till de andra fritidsgårdarna för hörande ungdomar i kommunen. Denna kritik har lett till att kommunen nu ökar sitt ekonomiska stöd till Scenit, som driver Fritte, med 600 000 kr.
Enligt ett pressmeddelande från Örebro kommun har kommunen beslutat att öka sitt bidrag till den teckenspråkiga fritidsgården Fritte. Fritidsgården kommer nu kunna ha två heltidsanställda.
Madelene Spinord Semenets, ordförande i Kultur- och fritidsnämnden, uttryckte sin glädje över beslutet och sade att de har arbetat för att skapa en mer hållbar situation för fritidsgården. Målet är att säkerställa en stabil och fungerande fritidsgård för döva och hörselskadade ungdomar. Kommunen har därför beslutat att finansiera en till heltidstjänst för att möta den ökande efterfrågan.
Vice ordförande i samma nämnd, Alexandra Royal, berättade att Fritte kommer stärkas upp med ytterligare en heltidstjänst enligt budgeten för 2024. Det har framkommit att fritidsgården har stora behov av en till tjänst på grund av ökad besökarfrekvens. Detta extra anslag kommer därför att säkerställa en högre kvalitet och stabilitet i verksamheten.
Fritte kommer nu utöver de två heltidsanställda även kunna ha minst tre personal per kväll, samt kunna genomföra aktiviteter under sommar och möjliggöra kombinationstjänster med andra verksamheter. På sikt kan detta även leda till fler heltidstjänster och ytterligare stabilitet.
Det är en gemensam övertygelse att Fritte är en viktig mötesplats för teckenspråkiga ungdomar i Örebro.
Tvåbarnspappan Torbjörn Svensson beviljades dövblindtolk vid ett jubileum på sin gamla skola i Hässleholm samt vid sin sons födelsedagsfirande på Laserdome i Helsingborg. I tolkbokningen angav Torbjörn Hässleholm C samt Helsingborg C som startplatser för respektive uppdrag, för att få ledsagning från stationen till aktuell plats. En sträcka på ungefär 500 meter vardera. Ledsagningen är något som alltid ingått i tolkuppdragen tidigare, men nu tvärvänder Tolkcentralen och menar att ledsagning inte längre ingår.
Det känns som att Tolkcentralen har slutat jobba för oss, att de struntar i att vi måste ha varandra. Vad händer?! Jag blev irriterad, frustrerad och undrade varför säger Torbjörn i en intervju med Teckenrapport.
Tolkcentralens enhetschef Veronika Larsson svarade i ett mail till Torbjörn:
Här kommer svar på din fråga om varför vi inte längre kan ledsaga från stationen till uppdraget. Tolkcentralens uppdrag enligt 8 kap. 7 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), förkortad HSL, är att utföra tolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade. Tolkcentralen ansvarar inte för hjälpmedel, så som ledsagning, som en kommun inom regionen har ansvar för enligt 12 kap. 5 § HSL.
Ledsagningen från Hässleholm C till skolan skulle alltså bokas separat via kommunen. Torbjörn bokade istället tolk för kommunikation med busschauffören från stationen till skolan, varpå han fick ett nej från Tolkcentralen, som menade att det räknades som ledsagning.
Okej, då vill jag veta om ni menar att det inte räknas som kommunikation när jag vill prata med en hörande busschaufför? Tolkcentralen svarade aldrig mig på den frågan, berättar Torbjörn.
Den 25 oktober fick Torbjörn träffa Veronika personligen, efter ett krav från hans sida. Veronika förtydligade under mötet att ledsagningen innebär stora ekonomiska kostnader, som egentligen är kommunens ansvar.
Jag upplevde inte att hon lyssnade på mig, att hon sa saker som inte är sanna. Till exempel som att det är jättedyrt för tolkcentralen att lägga timmar på ledsagning, vilket också leder till att andra dövblinda går miste om tolktimmar, berättar Torbjörn.
Jag brukar boka tolken fem minuter före och efter ett uppdrag för att lösa ledsagningen, det är en väldigt kort tid och jag vet att jag inte får använda tolken till ledsagning vid exempelvis promenader utan att det måste ske i anslutning till ett tolkuppdrag. Det ska ingå i en tolkbokning och den lilla ledsagningen behöver jag för att kunna lösa min delaktighet, tillägger Torbjörn.
Torbjörn har 40 timmars ledsagning varje månad från Helsingborgs kommun, som han prioriterar till tillfällen när han tar promenader, handlar mat eller spelar golf. Att behöva använda dessa timmar till korta 500-meters transportsträckor som från Helsingborgs C till Laserdome, tycker Torbjörn är rena vansinnet. Han skriver på sin Facebook-sida att han känner det som att Region Skåne ”slängde in mig under bussen, med hjärta och själ”.
Torbjörn uttrycker: Det finns ingen chans att kommunen jobbar med så korta ledsagningar. Då tänker Tolkcentralen att de kan fakturera kommunen för timmarna men jag vet att kommunen inte vill det för att det är för dyrt.
Torbjörn är också orolig att sådana fakturor från Tolkcentralen till kommunen ska påverka hans nuvarande ledsagningstimmar negativt.
Torbjörn funderar vidare, hur det ska gå för dem som inte har beviljats ledsagning via kommunen, sådana som Sophie. Hur ska de kunna ta sig dit där dövblindtolken finns om de inte har rätt till ledsagning? Ett onödigt moment 22 som uppstår när kommuner och regioner inte kan samarbeta, som resulterar i mer utanförskap för dövblinda.
Dövblinda idag har svårt att beviljas ledsagning från sina respektive kommuner, något som Sophie Petersson upplevt. Hennes 20 ledsagningstimmar per månad drogs bort när hon flyttade till Linköping. Anledningen var att en ny ansökan måste göras när man flyttar till en ny kommun. Den nya ansökan som Sophie gjorde avslogs och hon står idag helt utan ledsagning. Anledningen till avslaget var att Sophie antas kunna klara sig själv i hemmet och att hon klarar att jobba på heltid. Sophie menar att ja, hemma klarar hon sig, ledsagningen behöver hon utanför hemmet och på arbetsplatsen.
Från Höganäs kommun har Torbjörn 20 timmars kontaktperson i månaden, som enbart används till tid med barnen. Timmar som förut varit fler men som minskats. Torbjörn överklagade beslutet till förvaltningsrätten, som avslog överklagan och står på kommunens sida. Torbjörn anmälde kommunen till IVO för misskötsel, men anmälan avslogs då de hänvisade till förvaltningsrätten. Torbjörns yngsta son Hugo, 7 år, frågade Torbjörn ”Vill de inte att vi ska ses, pappa?”.
Tolkcentralen måste sluta ändra på reglerna av ekonomiska skäl och i stället jobba uppåt och påverka politiker och tjänstemän så att de kan fixa mer pengar. Fem minuter här och fem minuter där, blir till slut fler regler och mer begränsningar. Jag vill inte leva så, jag måste vara delaktig i samhälle, jag måste få känna att jag får tolk för jag har rätt att få tolk och jag har rätt att få vara en del av samhället, avslutar Torbjörn.
Stockholms Dövas Förening tillsammans med Dövas Kulturarv och Allmänna arvsfonden har producerat åtta informationsfilmer med dövtermer. Filmerna kan ses med svensk undertext. Eugenik är den sjunde av de åtta dövtermerna.
Döva tolkar på teaterscenen i Irland
| 7 november 2023
Foto: Adobe stock
I Irland har ett projekt satsat på att göra teatern mer tillgänglig och inkluderande för döva. Projektet heter ISL Deaf Translations Project, där ISL är en förkortning för Irish Sign Language.
Konstnären och dövtolken Lianne Quigley har i projektet lett ett team som erbjudit tolkade föreställningar av tre olika produktioner. Produktionerna var föreställningarna ”Hothouse,” ”This is You” och ”Once in a Lifetime.”
Tolkarna bestod av två döva och fyra hörande tolkar. I projektet inkluderas de döva tolkarna som aktiva deltagare på scenen. Det var Lianne som tog initiativet till projektet. Hon är döv och växte upp med ISL som sitt första språk. Många hörande teckenspråkstolkar har, till skillnad från döva tolkar, ISL som sitt andra språk.
Denna metod kräver noggranna förberedelser och samarbete. Tolkarna studerade manuset i veckor och hittade tillsammans passande ISL-tecken och uttryck för att förmedla varje karaktärs fysiska egenskaper och nyanser. Under föreställningen satt de hörande tolkarna framför de döva tolkarna på scenen och bistod med signaler för innehåll och tempo i föreställningen. Detta sätt att använda dövtolkar på scenen i stället för att använda hörande teckenspråkstolkar visade sig vara framgångsrikt. Döva teaterbesökare uppskattade och hyllade det arbete som tolkarna gjorde.
Projektet uppmärksammades av Dublin Fringe Festival. Festivalchefen David Francis Moore tror att detta sätt att tolka föreställningar kommer att utvecklas och hoppas att det blir en del av hur teatersällskap skapar och presenterar sina verk. Festivalen planerar att leverera fler tolkade föreställningar i framtiden.
För Lianne är projektet viktigt för att främja tillgänglighet och inkludering. Hon betonade vikten av att sprida medvetenhet om denna tolkningsmetod på scenen. Projektet har öppnat nya dörrar för teater vad gäller inkludering och tillgänglighet.
Den 11 september i år bad den danska regeringen döva om ursäkt. Ursäkten framfördes av Social-, bostads- och äldreministern Pernille Rosenkrantz-Theil och riktades till de döva som placerats inom gamla special- och mentalvården och utsatts för missförhållanden och övergrepp.
Pernille framförde ursäkten på Comwell Bygholm Park i Horsens och den livestreamades på ministeriets webbplats. Teckenspråkstolkning fanns tillgänglig både på plats och i livestreamingen.
Förra året publicerades en utredning av special- och mentalvården mellan åren 1933-1980 på den danska regeringens webbsida. I utredningen har man kommit fram till att nästan 30 000 barn, ungdomar och vuxna utsattes för missförhållanden och övergrepp under statens vård. Bland dessa personer fanns döva, dövblinda och hörselskadade. Personerna överlämnades ibland av sina föräldrar till dessa institutioner utan att få någon förklaring. Utredningen visar också att några av personerna utsattes för våld, försummelse, sexuella övergrepp, tvångssteriliseringar samt tvångsintagning på obestämd tid.
Istället för att blunda för tidigare misstag, vill regeringen lära sig av dem. Nu får dessa personer en ursäkt från regeringen. Pernille sa i sitt tal att detta är ”ett av de mörkaste kapitlen i Danmarks historia.”
Danmarks Dövas Förbund tackade för ursäkten och hoppas att regeringen inte bara kommer att använda utredningsrapporten och ursäkten för att se bakåt, utan också för att blicka framåt. Danmark har egentligen förbundit sig att garantera att alla människor har rätt att leva ett så normalt liv som möjligt med samma rättigheter och möjligheter som alla andra, genom att ratificera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Dövförbundet anser att det än idag inte är verkligheten, med tanke på hur döva barn och teckenspråket behandlas idag. Förbundet hoppas att regeringen inte ska behöva be om ursäkt en gång tid framöver.
Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, samlade nyligen sina medarbetare från skolor runt om i landet för den årliga SPSM-dagarna. Evenemanget, som ägde rum den 31 oktober till 1 november, hölls på Conventum i Örebro.
Årets moderatorer för evenemanget var Alexandra Royal, lärare vid SIMA folkhögskola i Örebro, och Beston Kalefa, ungdomscoach med inriktning på mänskliga rättigheter vid Tegelbruket i Örebro.
Under de två dagarna erbjöds deltagarna ett program fyllt med föreläsningar och seminarier. Den första dagen fokuserade på SPSM:s gemensamma uppdrag, regeringens skolpolitik, de drivande krafterna bakom skolverksamheten samt det viktiga skoluppdraget. En höjdpunkt var en filmintervju med skolministern Lotta Edholm. Medarbetare fick också möjlighet att berätta om sitt dagliga arbete utifrån de fyra aktörsrollerna: kunskap, rättighet, stöd och utveckling. Under den första dagen fanns även seminarier på agendan, bland annat om specialpedagogiska stöd och specialskolans roll.
Medarbetarna avslutade dag ett med en gemensam middag på Conventum där de kunde dela sina erfarenheter och knyta nya kontakter.
Dag två fortsatte med en föreläsning om framtidsvision, följt av nya seminarier som till exempel ”Hur SPSM på olika sätt bidrar till lösningar för elever att få en likvärdig utbildning av hög kvalitet.” Även intresseorganisationer ledde seminarium.
Evenemanget utgjorde en möjlighet för SPSM-skolorna att samla sig, diskutera aktuella ämnen inom utbildning och utbyta kunskap.
Den 27-28 oktober arrangerade Sveriges Dövas Riksförbund, SDR, ett föreningsforum för sina anslutna föreningar med fokus på medlemsmodellen. Forumet kunde genomföras eftersom SDR fått ett anslag från Socialstyrelsen för att motverka ofrivillig ensamhet.
Totalt kom det representanter från ungefär 20 distriktsorganisationer och lokalföreningar till SDR:s föreningsforum i Örebro. Utöver dessa fanns också representanter från Sveriges Dövas Pensionärsförbund, SDP och Sveriges Dövas Ungdomsförbund, SDUF på plats.
Åsa Henningsson, SDR:s förbundsordförande, berättade att fokuset på medlemsmodellen innefattade att skapa möjligheter för att fler ska kunna engagera sig ideellt eller delta i olika ideella verksamheter.
Helgen inleddes med att Angeli Sjöström Hederberg från Processrum introducerade begreppet medlemsmodell och förkortningen ARIA som står för Attrahera, Rekrytera, Introducera, Aktivera. Medlemsmodellen är ett etablerat och välfungerande arbetssätt gällande medlemsutveckling.
Därefter hade deltagarna olika workshops resten av dagarna där de diskuterade om hur de kan värva nya medlemmar, få medlemmar att engagera sig samt behålla de medlemmarna man redan har.
I staten Louisiana, USA, dog Caleb Chappetta, en döv 38-åring man, efter en krasch vid en korsning med en polis-SUV den 20 oktober.
Polisen, BRPD, sa att polisfordonet fick en rapport via telefonen om att det var någon som sköt mot en polis cirka tre kilometer bort. Då ville poliserna i SUV:en skynda sig dit och skulle precis svänga mot rött i en korsning. Precis vid svängen mötte de en svart Chevrolet Impala som tillhörde Caleb och det blev en dödskrasch där sex ytterligare bilar också var involverade.
Vid kraschen kastades Caleb ut och dog på plats av sina skador. Polisfordonet kraschade sedan i en stolpe och poliserna fördes sedan till sjukhuset. En massa bildelar, stora som små, var utspridda längs korsningen. En av poliserna kom ut från sjukhuset två dagar senare och det finns ingen rapport kring den andra polisens status.
I en nyhetsrapport stod det att polisen kan ha kört uppåt ca 130 km/h när de kraschade med Calebs bil. Enligt samma rapport så hade varken Caleb eller poliserna säkerhetsbälte på sig.
Polisen sa att de hade aktiverat sirener och ljus precis innan korsningen men enligt vittnen i området så hörde de inte sirener när SUV:en kom till korsningen.
Polisen som körde kan stå inför en anklagelse om vårdslöst mord när distriktåklagaren utreder.