För första gången ska forskare undersöka effekterna av våld i hemmet hos familjer där barn till döva mödrar tar på sig rollen som tolkar. Studien genomförs i Storbritannien och ska belysa det trauma som dessa barn kan uppleva. Bristen på professionella tolkar gör att döva kvinnor ofta måste förlita sig på sina barn för att kommunicera känsliga detaljer, vilket leder till påfrestningar för både barnet och föräldern.
Projektet leds av professor Jemina Napier vid Heriot-Watt University i Edinburgh och syftar till att lyfta fram utmaningarna för döva kvinnor som anmäler eller söker hjälp för våld i hemmet. Jemina samarbetar med Dr Claire Houghton från University of Edinburgh, som är expert på könsbaserat våld och unga offer.
Den första fasen av projektet, med titeln Domestic Abuse in Deaf Families: Perspectives on Children as Co-Victims and Language Brokers, inkluderar intervjuer med döva mödrar och yrkesverksamma i hela Storbritannien. Resultaten ska öka förståelsen för hur barn påverkas när de tvingas tolka i krissituationer. Resultaten ska därmed ligga till grund för framtida åtgärder.
Döva kvinnor löper tre gånger större risk att drabbas av våld i hemmet jämfört med hörande kvinnor. Förövare använder ofta deras dövhet som en form av kontroll, till exempel genom att begränsa tillgången till stöd och resurser på brittiskt teckenspråk (BSL). Till universitets nyhetssida säger Jemina att det finns stora luckor i forskningen om döva kvinnors tillgång till språk och stöd vid våld i hemmet. Många döva kvinnor saknar information om vad våld i nära relationer är och hur de kan få hjälp. Dessutom tar barn som utsätts för våld i hemmet tillsammans med sina mödrar ofta på sig rollen som språkförmedlare när familjen söker hjälp, vilket kan orsaka långvariga trauman.
Studien inleds i januari 2025 och de första resultaten förväntas presenteras i december samma år. Forskarteamet hoppas att projektet ska öka medvetenheten och förbättra stödet för döva kvinnor och deras familjer.
Teckenrapport har kontaktat Mia Modig och Carolina Ekström på Nationell kvinnojour och stöd på teckenspråk (NKJT) som berättar att NKJT välkomnar denna viktiga studie. Deras erfarenheter visar att barnrättsperspektivet och CODA-barns behov ofta förbises, till exempel i skyddade boenden där barn tvingas agera tolkar eller placeras i familjehem utan teckenspråkskunskap. De berättar också att de på uppdrag åt Myndigheten för delaktighet (MFD) arbetar med en kunskaps- och erfarenhetssammanställning om våldsutsatta dövas och medföljande barns behov i skyddade boenden. Denna brittiska forskning kan där ge viktiga insikter som stärker arbetet med att utveckla rätt stöd för döva familjer.
Tine Hedin
