Dövhetens påverkan på social interaktion har länge varit ett område för forskning. De senaste rönen pekar på att de sociala utmaningar som döva personer möter, inte nödvändigtvis är en konsekvens av deras hjärnors funktion utan snarare av miljön de befinner sig i.
Ny forskning tyder på att sociala utmaningar som döva individer kan uppleva troligen inte beror på hjärnförändringar utan snarare på icke-stödjande miljöer. Genom att studera hjärnaktivitet hos döva och hörande personer när de utför sociala uppgifter, har forskningen nu konstaterat att båda grupperna använder liknande hjärnregioner.
Resultaten, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Human Brain Mapping, antyder på att dövhet inte påverkar mekanismerna och hjärnkretsarna som stöder sociala färdigheter. Resultaten visar också att döva individer har en förstärkt aktivitet i områden kopplade till visuell bearbetning, såsom tolkning av teckenspråk och läsning av läpprörelser. Detta betonar att trots att hörselnedsättningen påverkar social interaktion, är det inte hjärnförändringar som främst orsakar dessa utmaningar.
Forskningen visar att främjandet av teckenspråkslärande hos hörande och tillhandahållandet av tydliga visuella signaler i sociala sammanhang skulle kunna underlätta den sociala inkluderingen av döva personer. Forskning indikerar alltså att det är miljön och inte nödvändigtvis de interna neurologiska förändringarna som ligger till grund för de sociala svårigheter döva individer kan möta.
Kenny Åkesson
